Partsmodellen · Oktober 2026 · Läsningstid 6 min
Kompetensförsörjning – nästa stora fråga för den svenska modellen
Den svenska modellen bygger på att parterna tar ansvar för frågor som annars hade krävt lagstiftning. Omställning har länge varit en sådan fråga. Kompetensförsörjning kan bli nästa.
Ett ansvar som redan delas
Genom trygghetsöverenskommelsen tog arbetsmarknadens parter ett tydligt steg: rätten till omställning och kompetensutveckling blev något som gäller under hela arbetslivet, inte bara vid uppsägning.
Men överenskommelsen beskriver framför allt individens möjligheter. Frågan om vilken kompetens arbetslivet behöver – och hur den ska byggas – ligger fortfarande till stor del på varje enskild arbetsgivare.
”Kompetensförsörjning är för viktig för att lämnas åt slumpen – och för stor för att lösas av en aktör i taget.”
Där akademin kommer in
Lärosätena har kunskapen, forskningen och förmågan att utbilda på avancerad nivå. Arbetsgivarna har insikten om vad som behövs. Mellan dem saknas ofta en gemensam arena där behov kan översättas till utbildning.
Partsmodellens styrka är att den skapar sådana arenor: forum där olika intressen möts med ett gemensamt mål. Samma logik kan tillämpas när arbetsliv och akademi ska samverka om kompetens.
Vad som krävs framåt
Det handlar om långsiktighet. Kompetensförsörjning kan inte hanteras projekt för projekt, utan behöver strukturer som håller över konjunkturer och mandatperioder.
Det handlar också om gemensamma begrepp. Utan ett delat språk för vilka kompetenser som efterfrågas blir det svårt att planera utbildning som faktiskt gör skillnad.
Vill ni diskutera detta vidare med oss?
Vi hjälper arbetsgivare, lärosäten och parter att omsätta kompetensfrågor i handling.
Boka rådgivning
